Jag är så otroligt trött på att folk runt omkring mig klankar ner på mig för saker som jag inte kan rå för. Alltsåsådana saker som jag är född med och inte alls är stolt över.
Jag vet inte hur många det är som vet om det, men i alla fall. Jag är hörselskadad. Och nej, inte hörselskadad på det viset att jag hör lite sämre än alla andra och har en slags hörsnäcka bakom örat. Min situation är lite mer komplicerad än så. (Påstår verkligen inte att det är enkelt att ha en ''vanlig'' hörselskada, det är säkert jätte jobbigt det också.)
Jag är född med en...ja, missbildning helt enkelt. Jag föddes utan ytteröron och i princip helt utan hörsel (alltså hade jag inga hörselgångar). Så den första tiden i mitt liv (3 år, tror jag) bar jag ett diadem med en hörapparat på. Ni kan ju tänka er hur bra det diademet satt på mig som 1-,2- och 3åring. Vi vet ju alla hur barn leker. Så ja, de där första 3 åren hade jag nog lite halvtaskig hörsel antar jag. Det är ju ändå de 3 åren som är viktiga för att man ska ta in och lära sig ord och uttal.
I 3årsåldern fick jag en så kallad BAHA. Alltså en titanskruv som opereras in i skallbenet och förankras med en hörapparat. Den skruven har jag än idag, men med en nyare mer uppdaterad hörapparat. Det var även någonstans i den åldern som jag opererade min gomspalt ett antal gånger (3-4 gånger, tror jag). Ingen vet säkert, men troligen hänger min gomspalt ihop med min lilla missbildning, likaså min käke som växer snett, som jag också ska operera tids nog.
Men tillbaka till min gomspalt, den är opererad och i princip bra nu. Men det är något (vet knappt själv haha) med vägen mellan näsan och munnen på mig som gör att jag inte kan hålla 100% tätt. Det är ingenting som påverkar mig eller stör mig. Men, det har en effekt på mitt tal. Jag har gått hos en talpedagog under hela min barndom, och de är imponerade över att jag ens klarar av att säga ''R-ljudet''. För jag borde inte kunna det egentligen, med mina förutsättningar. Sen påverkar ju självklart min hörselskada hur jag pratar, allting låter ju annorlunda för mig, alltså uttalar jag saker och ting på ett annat sätt.
Så ja, hör jag dåligt någon gång så är det bara att hojta och nu vet ni ju också varför det är så ibland. Värst är i miljöer med högt ljud, jag kan vara helt slut i huvet efter en stimmig lektion, för min hörsel pallar inte lika mycket som en ''vanlig'' persons hörsel gör. ( Nej det är inget jag har hittat på själv.)
Och det här med att jag pratar konstigt...ja, vad ska jag göra åt saken? Det är väldigt få som har kommenterat det, vissa tycker att jag låter precis som alla andra, men en del har faktiskt kommenterat det. Det är i alla fall inget jag kan hjälpa, och ni ska ju inte gå och tro att jag inte vet om det själv. Vet inte hur många gånger jag suttit och varit förbannad och ledsen över att jag inte får vara ''som alla andra'', men vem får allt man pekar på liksom? Det är något jag får lära mig att leva med.
Vill tacka de som har orkat sig igenom texten innehållande mitt fruktansvärt intressanta liv, ironi. Nä, men jag uppskattar det jätte mycket faktiskt. Vill hellre bli dömd för sanningen än dömd för ett missförstånd, om ni förstår mig? Jag tycker det är skönt att slippa förklara, jag trivs alltså bland människor som vet om min historia. Det är absolut inte så att jag inte vill prata om det, undrar ni något så är det bara att fråga. Det är bara kul! :)
HOPPLA/ TILDA
